En springcykel (även kallad gåcykel eller balanscykel) ser ut som en vanlig liten barncykel men den saknar trampor och allt som har med drivlinan att göra. Eftersom fötterna alltid är i höjd med marken så är den ett säkert alternativ även för små barn i tvåårsåldern. Den kommer heller inte upp i någon hög hastighet och passar perfekt på trottoaren. Både sjuåringen och femåringen har med hjälp av springcyklingens balans och teknikträning vid femårsåldern gått över till trampcykel utan stödhjul och cykla iväg vid första försöket. Efter lite broms och start-träning så har de blivit fullfjädrade barncyklister. Stödhjul är ofta monterade så att barnet lutar åt fel håll och alltså inte lär sig balansera. Nu har tvååringen börjat träna med springcykeln och precis fattat tekniken och börjat få upp farten lite. Med total kontroll kan hen hålla samma fart som oss om vi t ex tar en promenad i parken och både hen och storasyskonen får njuta av cykelfrihet. Cykelfrihet är förresten ett bra begrepp som Johan Erlandsson myntat och föreläser om och där lastcykeln får ta stor plats. Vill ni höra om lastcykling i västsverige så är Johan alltså rätt person. I Stockholm ställer jag gärna upp. Inlägget är en del av Blogg-utmaningen Blogg100, läs mer här.